Jakt

Vad innebär jaktträning?

Att träna jakt med sin springer spaniel betyder inte att man måste jaga. Träningen går ut på att hunden får arbeta med nosen, öva upp sin stadga, lära sig ta dirigering via pipa och hand samt apportera apportera apportera! Många tycker att det är kul att träna inför ett prov medans andra bara gillar att träna ute i naturen med sin hund.

Olika individer har olika jaktlust och vill man bara träna momenten i jakten spelar jaktlusten ingen roll. Vill man däremot jaga aktivt med sin hund behöver den tycka att det är lite roligt att söka efter vilt och apportera.

Spanieljakt går till så att hunden släpps ut i terräng (det kan vara en äng, skog eller vass) och dess uppgift är att stöta (alltså skrämma upp) små-vilt. Vanligast är att man jagar fåglar såsom fasan eller and eller så jagar man kanin. Hunden arbetar “under bössan” dvs. nära föraren och/eller jägaren. Hunden söker av område efter område och hundföraren styr och dirigerar genom att blåsa i en visselpipa och göra handtecken. När hunden stöter upp vilt så ska den sätta sig ner eller stanna stående. Den får absolut inte springa efter viltet så det är här stadgan kommer in. Jägaren skjuter viltet och först då skickas hunden ut att apportera det. Den ska då ha registrerat vart viltet landade och springa ut och hämta det, vända upp och komma tillbaka till sin förare med viltet.

Många av oss har inte lust eller möjlighet att jaga aktivt med våra hundar och då ersätter man viltet och geväret med dummys och knallpistoler.

Om man har tävlingsvisioner eller vill träna jakt på ett mer strukturerat sätt kan man träna för att kunna starta på ett Nybörjarprov.

Att starta på ett prov kan vara läskigt. Hur går det till? Är alla andra proffs, är jag den enda som inte startat tidigare, är domaren en surkart? Det är många tankar som snurrar- men lugn, här kommer lite hjälp på traven!


Hur anmäler man sig?

För att få starta på prov ska du vara medlem hos SSRK och skaffa dig ett konto under fliken SSRK prov på hemsidan SSRK.se. När du har fyllt i dina uppgifter kan du anmäla dig till de prov som du och din hund har behörighet för.  OBS! du måste vara inloggad för att kunna anmäla dig. På SSRK-prov kan du följa vilka och hur många som anmäler sig till provet, du kan även se när anmälningen stänger. PM skickas oftast ut ca 1 vecka innan start, detta kan dock variera lite beroende på arrangör.


Vad är ett nybörjarprov?

Nybörjarprov är ett anlagsprov där man testar hur hunden arbetar på fält eller i skog, helt enkelt för det som den är avlad för. Hunden skall söka efter vilt på ett av domaren anvisat område. Det betyder att den på spanielvis skall röra sig i ett zick-zackmönster framför sin förare, varje slag söker hunden ca 10 m åt höger för att sen vända och söka ca 10 m åt vänster osv. Föraren ska med visselsignaler och/eller hand vägleda hunden var den ska söka av. Hunden ska alltså söka dit den blir anvisad av föraren och behöver oftast lite mer hjälp i början då man som förare måste vara alert och guida hunden i varje vändning. När hunden har fått mer träning och erfarenhet kommer den att arbeta mer självständigt.

På provtillfället kommer din hund att får söka ett par slag och då brukar skytten avlossa ett skott samtidigt som en apport kastas ut. Då ska du som förare omedelbart med visselpipa och/eller handtecken få din hund att stanna. Du får själv välja om hunden ska sitta eller stå på din stoppsignal. Domaren kommer säga till dig att du får skicka hunden på apport. När hunden har lämnat av apporten kan du skicka ut den igen för att fortsätta söka. Vid prov är det oftast 1-3 apporter som kastas.

Provet tar ca 15 minuter per hund, men det är helt upp till varje domare att bestämma tiden. I bland kan ett prov gå väldigt snabbt och ibland kan det ta lite längre tid. Detta bedömer domaren då han/hon har fått en uppfattning av hur hunden arbetar.


Vad är skillnaden mellan nybörjarprov A och B?

Nybörjarprov B: Hunden ska stanna på skott varpå en apport kastas. Apporten som används i nybörjarprov b är oftast en dummy men kallvilt kan förekomma.

Nybörjarprov A: Hunden ska finna samt stöta vilt och hunden ska sitta i uppflog, alltså när fågeln flyger upp. När hunden har satt sig kommer ett skott och hunden ska apportera ett kallvilt som oftast är fågel men kanin kan förekomma. Man fäller alltså inte vilt i nybörjarprov a.


Hur blir man bedömd?

Man bedöms på 10 kriterier och varje kriterium har en betygsskala från 0 – 5, där 0 är icke godkänt och 5 är perfekt utförande. För att bli godkänd krävs minst en 2:a på varje kriterium.

Kriteriumen är som följer:


Hur går det till?

Ett prov brukar starta kl 9.00 och man får räkna med minst 15 minuter per ekipage. Detta betyder att det kan ta en hel dag om det är många som ska starta på provet. I både nybörjarprov A och B lottas startordningen. I bland får man veta det i förväg, ibland sker det på plats. Domaren bestämmer hur många ekipage som tillsammans skall gå från startområdet, det beror på hur många ekipage som startar och hur terrängen ser ut. Det är mer effektivt att gå tillsammans i grupp och man slipper onödig transporttid mellan ekipagen. När man har kommit ut till marken där provet ska ske så går ekipage nr 1 ut med domaren, en skytt och eventuellt en provledare till anvisad plats. Där får man vidare instruktioner av domaren om vad man ska göra. Övriga ekipage håller sig på behörigt avstånd enligt domares anvisning, så att man inte stör det ekipaget som är i arbete. Vet man att sin hund kan bli lite upphetsad och stressad kan man ta med sig lite godis för att hålla den lugn. De hundar som inte går för domaren ska hållas i koppel!

När alla deltagare har genomfört och avslutat sitt prov så har man en samling där man får veta sitt resultat som domaren läser upp inför alla. Kutym är att man stannar från början till slut.


Här kommer en berättelse från ett ekipage som gör sin allra första start på ett B-prov

Startordningen sker genom lottning och vi fick hem ett PM samt startordningen ca 1 vecka i förväg. Vi var hela 19 startande och vi hade start nr 12. Ekipage 1-9 gjorde sig redo och de, plus vi som ville vara publik gick i gemensam trupp ut till första sökområdet. Hund nr 1 Startade och vi andra höll oss en 10-20 meter bakom för att inte störa. Det är väldigt intressant att få vara med och titta, det är minst lika lärorikt. Hund och förare jobbade fint men hade aldrig startat på prov förut så de hade ingen riktig vana. Domare Torbjörn Augustinsson som utstrålade trygghet och lugn, guidade föraren då hon inte visste vad hon skulle göra. De tog sig igenom hela provet, men blev inte godkända. Direkt efter deras moment var klart, gav domaren deras kritik muntligt så att alla kan höra. Det var objektiv och bra kritik, dessutom skickade han även med tips inför framtida prov och träningar. Det var väldigt intressant och lärorikt för alla att höra kritiken och inte alls jobbigt för det ekipaget som det berörde eftersom det var för ett gott syfte.

På detta sätt fortlöpte dagen. Lugnt men roligt och all nervositet var som bortblåst. Det är grymt att få gå med en hel dag och få titta på så många olika hundar och förare. Att få höra vad en domare anser vara bra och vad varje ekipage kan göra annorlunda. Det är verkligen generöst att en så kunnig person som Torbjörn tar sig den tiden och delar med sig av sin erfarenhet och så mycket gratis tips och uppslag. Det var inte bara vi gröngölingar som fick med oss mycket hem utan även de mer erfarna förarna sög åt sig.

Vi bröt för en snabb macka sen var det dags för ekipage 10-19 att ge sig iväg. När det var vår tur, kändes det bara kul. Dock är det lite läskigt när man lyfter av kopplet.. man vet ju aldrig. Hunden kan ju vara överladdad efter att ha tittat på alla andra som har fått jaga. Det gick kanonfint, hon sökte som hon skulle och hon gjorde det med glädje och i galopp. Hon höll fin kontakt med mig under hela provet. Jag fick redan här värdefullt tips på att jag höll mina händer för högt, jag skulle visa mycket lägre i vilken riktning hon skulle söka.

Så kom ett skott och en apport kastades. Semla stannade spontant, tittade på mig och jag visste inte vad jag skulle göra.. Det hann gå en väldig massa tankar på en sekund, skulle jag skicka henne eller skulle domaren säga till mig att skicka henne? Jag kom inte ihåg. Domaren hade sagt att om hunden stannar spontant vid skott får man hösta betyg, skulle jag chansa på att hon stod kvar eller skulle jag lägga in ett kommande. Det virvlade runt i mitt huvud och Semla bara tittade på mig och undrade vad som hände, sen stack hon. Glatt sprang hon och hämtade apporten och levererade den till mig. Attans också, vad dumt det blev, men det är mycket jag lärde mig av det misstaget. Så inget dåligt som inte har något gott med sig.

Vi fick ett skott till och det kastades en apport som varken jag eller Semla såg exakt var den landande. Vid detta skotten stannade hon så fint när hon väl fick ett kommando, sen skickade jag henne på apport. Hon jobbade in apporten och lämnade den i min hand. Vilken lycka, oavsett om vi skulle bli godkända eller inte, var jag så glad och stolt när jag såg henne jobba, i mina ögon var hon en blivande stjärna.

Torbjörn gick igenom vår kritik, men jag kom bara ihåg delar av den, jag var så uppspelt. Som tur är kommer protokollet ut på SSRK/prov efter ett par dagar, så då kan jag läsa igen, även om det inte blir lika utförligt.

Efter en långdag var det då dags att få reda på om vi var godkända eller inte. Till min stora glädje blev vi det, dessutom var det ytterligare 3 springer spaniels som blev godkända. Det var en otrolig känsla och det var extra kul att få dela det med de andra godkända ekipagen. Min resa på 5 timmar hem kändes mycket lätt eftersom jag svävade på små moln.

A-provet går till på ungefär samma sätt, men hunden måste då hitta samt stöta en fågel. När den hittar en fågel och har stött den,  så ska hunden sätta sig ner, ett skott kommer, sen kastas en död fågel som skall apporteras in. Oftast så ökar farten och tempot på hunden när den får vittring på fågel, så det gäller att ha träna mycket stadga.

Vad tyckte vi då?

Det är så otroligt roligt och man vill bara få fortsätta att träna och få gå på mer prov. Proven arrangeras bara under en väldigt kort period under året, så dom är inte så många. Troligen är det därför man får mersmak, man måste sluta när det är som roligast.

Jag tror personligen att det är så kul för att man får se sin hunds naturliga egenskaper på ett sätt som man inte får i annan träning. Det klickar verkligen till i dom och det är en sån enorm glädje och lust i hunden när de sveper över tuvor och snår. Det ligger i deras instinkt och när de väl förstår hur de ska agera är det en sån euforisk känsla att få se hunden i arbete.

Ofta har man kört väldigt långt när man ska starta på prov, så man lite mör när man svänger in till provplatsen. När man kliver ut bilen kan man känna förväntan i luften hos alla förare och hundar. Fast man tänker att man inte ska vara nervös, kan man ändå inte låta bli. Man vill ju så klart lyckas, eller åtminstone få en go känsla med sig. Det är ju inte som det är hemma, att man kan göra om ifall det var något som inte blev bra.

När man har varit med ett par gånger vet man att det spelar ingen roll hur bra hunden är eller hur mycket den kan, ett prov är ett prov och man blir bedömd utifrån just det ögonblicket. Därför är det inte lönt att stressa upp sig, det gör bara att man inte agerar som man brukar och hunden agerar utifrån oss. Ju mer man gör som man brukar, desto lättare är det för hunden att göra rätt. Den läser ju våra signaler och kroppsspråk på en millisekund, det går inte att dölja något, det gör bara hunden förvirrad på vad vi menar.

Det är väldigt lärorikt att starta på prov så jag kan varmt rekommendera det.

Man hamnar i situationer som man aldrig har tänkt på och som man därför inte heller har tränat. Man får även träna sig på att ta snabba beslut som ska ske utan att man hinner tänka. Man får så mycket erfarenhet och många uppslag som man kan ta med sig hem till ny träning. Det är först när man börjar få lite rutin i sitt agerande som man kan ta träningen vidare. Ungefär som när vi lärde oss cykla. Först hade vi all fokus på cykeln, balansen mm mm, men när väl balansen satt och vi kunde höja blicken, då öppnade sig en helt ny värld och cykling kändes enkelt och kul.

Dessutom är vi alla lika när provdagen kommer, några har bara gjort några fler starter än andra.  Alla vill lyckas, eller få ett kvitto på var man ligger i sin träning. Hur som helst så önskar man alla gott och det är en skönt känsla när när man står där tillsammans. Man vet att en pytteliten miss kan göra att man inte blir godkänd. Så man ska inte dra sig för att starta på prov för att man tror att man inte platsar. Jag kan dessutom tycka att det är en fördel att starta så fort man vet att hunden kan klara momenten istället för att fortsätta att träna och träna. Om man övertränar finns risken att man höjer pressen på hunden, så om det inte går vägen på provet tar man ut besvikelsen på hunden. Har man ingen egen rutin på prov, så gör man första provet för att lära sig själv, så att man i fortsättningen vet hur man agerar. Skulle hunden dessutom lyckas, så är det ju fantastiskt, men annars har man skaffat sig den nödvändiga erfarenheten så att man nästa gång kan koncentrera sig på att föra hunden på ett bra sätt.

Berättelse: Petra Plumridge